Ett förhållande för mig bygger på tillit, man ska kunna lita till 110 % på den man är tillsammnans med. Vilket jag trodde jag kunde med S. Dem första månaden så var jag tillsammans med världens bästa kille, han köpte grejer till mig, överraskade mig med frukost på sängen, fick fina blommor hemskickade med blombud, vi var och åt god middag på restaurang. Det var ett fint förhållande, månadena gick och vi bokade en resa till Tunisien, en resa jag såg framemot väldigt mycket för vi skulle vara bara vi, bo på lyxhotell med all inclusive och bara några meter ner till stranden och det turkosa vattnet. Och jag betalde inte en enda krona på hela den resan, jag fick allt betalt. Kände mig som en prinsessa, och jag var din prinsessa det sa du. Och jag skulle ha det allra bästa!

 

Vi hade planerat att flytta ihop, kollat på möbler och säng. Du hade bett mig kolla vad jag ville ha för tapeter och vad vi skulle ha för inredning. Jag hade en plan, hade en tjej som skulle flytta in i min lägenhet, hade skrivit papper och allt var klart. Väntade bara på klar tecken ifrån dig, ett okej som sa att jag kunde packa mina saker och flytta till dig. Under samma tak, det skulle bli så bra sa du. Att bo ihop, och bilda familj tillsammans, du skulle fixa altanen så att min hund kunde vara där ute utan att smita. Men så sköts det fram en månad, som sedan blev en månad till och till sist en tredje månad. Jag fick ställa in den planerade flytten med hon jag skrivit andrahandskontrakt med, ringa till min hyresvärd och hitta på en ursäkt att det inte blir aktuellt i nuläget. Att jag skulle återkomma när det blev dags.

 

Fler månader gick och jag började fundera på varför vi aldrig ses när jag vill, varför du inte svarar när jag ringer dig, det kunde ta flera timmar innan man fick svar på sms. När du väl ringde så var det alltid när du var och slängde sopporna, var och handlade eller jobbade. Du sa så fint att du var och hälsade på mig. vi sov alltid ihop bara dem dagarna vi jobbade tillsammans, enstaka gånger när vi var lediga, men då kom du alltid till mig på kvällen, och lämnade tidigt på morgonen. För att du skulle lämna din son på dagis. Din sons mamma, ditt ex bodde ibland i eran lägenhet, för det var svårt att hitta en lägenhet i samma område, för att eran son inte skulle bli lidande av er separation. Ni hade varit och pratat med någon om vem som skulle ha er son när, och hur ofta. Din sons mamma, hon bodde i er lägenhet när du jobbade och hos sina föräldar när du var ledig. Det var så du sa, och jag trodde på det såklart.

 

Vi bokade en resa till Tallin, vi skulle åka dit för att rå om varandra och gå på julmarknad, och jag skulle få uppleva att åka på kryssning. Även hela denna resan betalade du, för du ville skämma bort mig, tycker om att skämma bort folk du tycker om. Vi skulle ta min bil upp för att den drog minst bensin, och min syster skulle passa hunden. Allt var planerat och jag visste till och med vilken tid vi skulle lämna hemma hos mig på avresedagen.

 

Ungefär vid den här tiden hade jag ett samtal med min mamma, hon och folk i min och hennes omgivning hade märkt på mig att jag inte var mig själv, inte lika glad och sprudlande som jag brukar vara. Mamma frågade hur allt var mellan oss, och jag bröt ihop. Sa att jag inte visste, och att det inte kändes bra. Att jag försökt prata med han men att det inte leder någonstans för jag får inga riktiga svar.

 

Jag åkte iväg på kurs, bodde på annan ort i en vecka. Var och hälsade på min bästa vän som bor i samma område, vi var ute och gick och pratade om din och min situation, jag gick in på ditt ex facebook, för jag ville ha bevis för mig själv. Där stod det - Myser med S i soffan, Är i småland med familjen N och myser, och så en hel del annat. Jag bestämde mig för att ringa till ditt ex, och frågade henne om hon hade en pojkvän som hette så som du heter. Det hade hon, jag berättade att jag också hade det. Hon bröt ihop totalt. Sa att ni hade fått en dotter i augusti, planerat att förlova er igen och att ni hade haft sex och sov ihop samma säng mm. Att han jobbat över mycket och jobbat mycket extra det senaste året, och varit bortrest i Tunisien med jobbet, och skulle till Tallin med jobbet i slutet av november.

 

Ringde till dig och gjorde slut, du säger att hon bara lever i en drömvärld där hon tror att det fortfarande är ni, att du bara kommer vara pappa på papperet till eran dotter, att du inte har något mer att säga till mig än att det var tråkigt. Efter detta får jag flertalen sms, där du inte förstår att jag kan grunda allt på ett facebook inlägg, och att du trodde på oss, och att det bara är bortkastat. Att du varit för feg för att erkänna till ditt ex att du var tillsammans med mig, att hon aldrig skulle tagit hand om er son om det inte var för jobbet.

 

Jag förstår inte hur man kan säga att man älskar någon när man inte bryter upp med sitt ex, att man kan leva i en värld där du har kvar kakan men samtidigt äter upp den. Lever ett dubbelt liv och dessutom tror att någon av partena aldrig kommer att få reda på varandra. Kunna planera ett framtida liv ihop med någon samtidigt som man går och skaffar barn ihop med en annan som man fortfarande bor tillsammans med. I min värld, är det personer som är totalt sjuka i huvudet som kan göra något sånt här. Att man bara tror att något sånt här händer i filmer. Men det hände mig, och ett år av mitt liv har bara varit en stor fet lögn, ett år som jag aldrig kommer att glömma. Idioit räcker inte, du är värd lika lite i mina ögon som en amöba. Hoppas ditt liv blir trist och grått.

 

Men jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte gick längre, då hade jag kanske stått där. Utan lägenhet, och med ännu fler lögner!